Grytjaktens historia

Grytjakt är en jakt då du använder dig av hund som går in i gryt för att jaga fram eller fånga viltet i grytet med hjälp av en grythund. Detta görs på många olika djur – räv, grävling, mårdhund, bäver eller så använder du en tam iller för att jaga kanin och hare.
Då finns det olika hundraser som är lämpade för denna typ av jakt som till exempel någon typ av terrier eller tax.
Grytjakten har en lång historia och det finns beskrivet reda omkring år 1560, i en bok som är skriven av Greve Jacques du Fouilloux. Då har dessa jakthundar beskrivits som Bassetts och är förmodligen någon förfader till dagens taxar. Dessutom så beskrivs det vilken typ av utrustning som jägarna använde sig av – spadar, hackor och spett. Som faktiskt används fortfarande i dagen grytjakter. På den tiden så jagade man räv och grävling.
Ordet ”terrier” går faktiskt tillbaka ända bak till 1400-talet och kommer från det franska ordet för ”jord”, som då i sin tur att tagit ordet från latinets ”terra” för jord. Den grytterrier som finns numera, som på engelska kalla ”working terrier” är dock en senare och moderna skapelse.
På 1600-talet introducerades rävjakt på de brittiska öarna, men det var först på 1800-talet som det blev mer vanligt som en jaktform. Grythundarna såg till en början till att tvinga ut rävarna från sina gryta under den engelska rävjakten för att sedan jagas och skjutas.
Den vita working terrier ligger den engelska pastorn John ”Jack” Russel, 1795-1883, efter vilken Jack Russell terriern är döpt efter. Samtidigt så användes också mörka hundar så härstammar från Skottland, som i sin tur uppstod att raserna som Border terrier och Cairn terrier kom till.
Så redan flera hundra år sedan så var det inte ovanligt att anordna grytjakter och ansågs ett nöje för den högre societeten. Fram till idag som vem som helt med jaktlicens kan bedriva sig av denna typ av jakt!

Jaktmetoder

Genom alla tider så har det jagats på ett eller annat sätt för att dels få mat för dagen eller för att försvara sig och sina ägor. Det först de senaste århundranden som det blev att man jagade för nöjes skull eller för att komma åt hudarna, till och med för att höja potensen och så vidare. Djuren sköts för att sedan bli liggande när jägarna hade tagit vad de tycktes behöva, elfenben eller noshörningens horn med flera. Det gick så långt att vissa arter rent av bli utrotningshotade eller inte finns alls.
Det finns olika sätt att jag på naturligtvis. Innan det fanns vapen så användes det stenslungor, spjut och det grävdes gropar. För att sedan övergå till mer avancerade vapen som pilbåge och till slut gevär av de olika slag som finns.
Sätten att jaga på är många. Här kommer några jaktmetoder:
Smygjakt – precis som det låter. Så smyger sig jägaren fram emot villebrådet för att sedan i lugn och ro avlossa det dödande skottet. Metoden ställer höga krav på sin jägare – att ha god kännedom av den omgivande terrängen och om viltets vanor, att vara smidig och förflytta sig försiktigt, vara medveten om vindriktning och så vidare.
Att utöva smygjakt ger jägaren en mindre tillgång till jaktmarker som denna känner väl. Det går i princip att smygjaga på allt – rådjur, älg eller annat klövvilt, men det går även göra det på räv och fåglar. Denna metod är perfekt för de tidiga morgon timmarna eller på den sena kvällen när viltet är normalt i rörelse. Vilket det blir större chans att skjuta något. En viktig del i en smygjakt är att ha en van spårhund som används för eventuella eftersök.
Vaktjakt – Det innebär att jägaren sätter sig på en förutbestämd plats där viltet förmodligen kommer att dyka upp på. Dessa ställen brukar som oftast vara belägna vid kända betesplatser, boplatser, vattenhål eller där de brukar passera. En kombination av vaktjakt och smygjakt brukar vara rätt så vanligt. Därför att det viktigt för jägaren att känna till markerna och veta vart ifrån djuren förmodas komma ifrån och därför kunna sätta sig på en lämplig plats – antingen från ett jakttorn eller på en sten med mera brukar vara det vanligaste sättet som man sätter sig på span. Då är jägaren på ett lämpligt skotthåll och är utom synhåll för viltet. Fördelen med ett jakttorn i dessa sammanhang är att dels – djuret har svårare att få upp vittringen och om ett skott avlossas från ett torn så stoppas de upp fortare när det slår i marken om man eventuellt skulle missa.
Vid en vaktjakt så sitter jägaren dold och tyst och väntar helt enkelt på att ett vilt ska dyka och komma inom skotthåll. Detta sker oftast nattetid. Ett undantag för en vaktjakt på råbock som sker i gryningen eller när det börjar skymma.
Det som jagas vid en vaktjakt är – vildsvin, rådjur, älg och räv bland annat. Normalt så används ett kulvapen vid sådan här jakt. Kalibern bestämt utifrån vilket vilt man har tänkt sig skjuta. I vissa fall använder man sig av åtel, lägger ut föda för att locka till sig viltet, oftast då för vildsvin och räv, vilket in princip kan kallas för åteljakt.